Över nyår var jag och mitt hjärta J i London i en vecka. Det blev ju - såklart - en hel del shopping... en hel del museum hann vi också med och precis på väg "hem" från Brittiska Museet trallade vi förbi en riktig Lina-butik! Det fanns ofantligt mycket plotter på nästan ingen yta alls! - Precis som det ska va! Hela butiken var som tagen ur en gammal film, en underbar gammal film! J höll på att kräkas när han tittade in genom skyltfönstret medans jag var längst in i butiken under loppet av en nanosekund. Det fanns kuddar, brödrostar, lampor och gamla träleksaker precis överallt. Från golv till tak var väggarna proppade med fullkomligt värdelösa, men ack så gulliga, prylar. Min blick röntgade butikens innehåll och till slut fann jag en uggla som jag verkligen inte kunde lämna kvar i butiken. Jag blev förälskad, kanske är det kanske vad man kan kalla för Kärlek vid första ögonkastet? Han fick följa med mig hem.
På grund av att jag fick känna på höjden av beslutsångest vad gällde färgval (och J totalvägrade att ha två likadana ugglor i hemmet) så köpte jag en till min syster med - så fick hon välja vilken utav dem hon ville ha. - Problemet löst!

J var illamående och upprepade att det tveklöst var det fulaste han någonsin skådat, heeela vägen tillbaka till hotellet. Men det gjorde mig ingenting. Lyckan över min vackra kudde övervägde hans starka missnöje. Numera ligger han på sängen här hemma. Lovely!