Skåp, underbara skåp. Jag är helt skåptokig, minst sagt. Det finns inget finare än ett skåp med all sin forna charm bevarad i form av färgslitage och nötta kanter. Det här skåpet hamade i min ägo igårkväll och jag kan inte låta bli att stoppa in huvudet i rummet där det står, titt som tätt, bara för att beundra det. Det fick med en gång sin plats i sovrummet, kanske inte helt optimalt med tanke på att jag har porslin i det - men(!) vad ska man göra när man bara har 52kvm att spela på?
Nu när det är på plats i hemmet är det helt underbart. Men om man har någon erfarenhet från gamla, gamla skåp vet man att de oftast är ohyggligt tunga. - Äsch, tänkte jag. Hur tungt kan det egentligen va'?! ...det är ett litet sött skåp, lika kort som jag (163cm) och inte jättedjupt. Ack, ack, ack... tungt var det. Tre trasiga ryggar efteråt står det i alla fall - äntligen - i vår lägenhet, såklart, högst upp i huset! - Och jag är kär!